• att få möjlighet till representation i ATP fondernas styrelser
• att pensionerna ska räknas upp med de 10 % som förlorades på 90-talet
• att inga ytterligare medel ska överföras från AP-fonderna
• att den automatiska balanseringen (bromsen) ska slopas vid den årliga uppräkningen av pensionerna
• att pensionerna följer den allmänna lönenivån utan reducering med 1,6 procentenheter
• att grundavdraget för pensionärer höjs med ett basbelopp
• att pensioner skall värdesäkras
• att ÄFS endast utgår till den som bor och vistas i Sverige

SKATTER OCH EKONOMI

Den ekonomiska tillväxten i Sverige har gynnats av de senaste åren internationella högkonjunkturer.
Sverige är mycket exportberoende och vår ekonomi kan komma att utsättas för stora påfrestningar om världs-ekonomin sviktar, det är därför av största vikt att åtgärder vidtas för att stärka den ekonomiska tillväxten.
Liksom andra partier framför SPI en rad krav på reformer och förbättringar i välfärdssystemet som kostar pengar. Det är viktigt att då också peka på förändringar som kan bidra till att stabilisera samhällsekonomin och skapa ekonomsikt utrymme för de reformer som föreslås. När det gäller vård och omsorg anser SPI att betydande ekonomiska vinster kan nås genom att avskaffa den oerhört tunga och kostnadskrävande landstingsorganisationen. Om 20 organisationer ersätts av en enda bör 1000-tals högt betalda politiker och tjänstemän kunna friställas och pengarna i stället kunna gå direkt till att anställa mer vårdpersonal. Bara partistödet till landstingspolitikerna uppgår till 200 miljoner per år – en helt onödig kostnad.
Idag fattas först beslut på riksnivå. Dessa ligger sedan till grund för beslut på landstingsnivå – beslut som ofta blir helt olika i olika landsting. Om vi låter staten överta ansvaret för sjukhusvården kommer samma regler att gälla i hela landet. Den största ekonomiska påfrestningen för samhället under senare år har varit de skenande sjukskrivningskostnaderna – betydligt över 100 miljarder per år. De här kostnaderna är den enskilt största posten i statsbudgeten.
Som en mänsklig rättighet stadgas att: ”Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.”
Genom arbetet skapas mycket av den sociala identitet som är en förutsättning för ett gott och meningsfullt liv. Samhället har ett absolut ansvar för att medborgarna kan erbjudas arbete och då även till dem som har funktionsnedsättning. Som motprestation ställer samhället krav på solidarisk medverkan i det nödvändiga arbetet för vår gemensamma försörjning. Enligt tillgänglig statistik är svenskarna bland de friskaste i världen – om vi inte rentav är allra friskast. Samtidigt har vi det största antalet sjukskrivna. Det är alltså uppenbart att sjukskrivning har blivit en naturlig del av många människors sätt att se på sin privatekonomi. Sjukförsäkringen
har blivit ett sätt att försörja sig och sjukskrivningen en rättighet som man själv bestämmer över. Detta måste stävjas och om det inte går med morot så med piska. Ytterligare en karensdag kan övervägas, då karens-dagarna endast drabbat de som är i arbete och inte de långvarigt sjuka. Det totala antalet karensdagar under ett kalenderår kan begränsas för att tillgodose dem som på grund av sjukdom kräver flera, kortare sjukskrivningar under året.
Om sjuktalen kunde reduceras med 50 % - något som borde vara möjligt om vi jämför med andra länder, skulle besparingarna för statskassan bli mer än 60 miljarder kronor och ett motsvarande reformutrymme skapas. Det skulle räcka för att genomföra huvuddelen av de reformkrav SPI ställer.
Tvärtemot alla nationalekonomiska grunder försämrar dessutom politiker möjligheterna för allt privat pensionssparande. Avdragsrätt för privat pensionssparande för normalinkomsttagaren utgjorde före 2008 ett halvt basbelopp och ändrades f o m 2008-01-01 till endast 12 000 kr som avdragsgillt belopp. Propåer finns också att helt slopa avdragsrätten. Detta drabbar alla blivande pensionärer i form av lägre pensions-utbetalningar.

SPI kräver

EN SKOLA FÖR KUNSKAPER

SPI – Sveriges Pensionärers Intresseparti, ser framemot det lagförslag som Folkpartiet (FP) lagt till reform av våra skolor. Dels att i grunden ge förutsättningar för att vi som individer har olika förutsättningar att lära oss praktiska eller teoretiska ämnen. SPI ger FP sitt fulla stöd.
Förslaget innebär att i grundskolan ges eleverna betyg från årskurs 3 samt att man följer upp eleverna så att de erhåller godkända betyg i svenska, engelska och matematik, vilket gör att eleven kan välja alternativa studievägar i gymnasiet.
Lagförslaget kräver att elever som skall studera vid högskola eller universitet skall förutom de tre ovan nämnda ämnena ha godkända betyg i mint 8 övriga ämnen.
Yrkesinriktad utbildning på högskolenivå kräver betyg i basämnen.
Lärlingsutbildning. Lagförslaget bygger på behovet att fler elever kan utbildas till direkt yrkeskunskap.
Här utbildas eleverna i samarbete med näringslivet med 50 % skola och 50 % praktiskt arbete. Idag har gymnasieskolans praktiska program slagit väl ut.
Barn utvecklas individuellt och olika snabbt. Varje barn är unikt och skall erbjudas utbildning i nära förhållande till sin egen utveckling. Undervisningen skall därför organiseras utifrån barnets mognad och inte dess ålder. De första tre åren skall av den orsaken utbildningen ske med blandade åldrar och blandad pedagogik för att möta varje individ på dess egen nivå. Detta innebär att mer mogna barn får kortare tid i gruppen och andra längre. Gruppens tre år kan alltså bli två år för vissa elever och fyra för andra allt efter egen mognadsgrad. Principen skall vara att inget barn flyttas från gruppen, som motsvarar dagens förskoleklass samt år ett och två, till år tre, utan att ha uppnått tillräckliga färdigheter för att kunna tillgodogöra sig utbildningen.
SPI förordar att dagens parallella och blandade klasser ersätts med s.k. färdighetsgruppering i svenska, främmande språk och matematik. Det innebär en gruppering av eleverna ämnesvis alltefter deras aktuella färdighet i ämnet. När eleven visar sig platsa bättre i en annan grupp flyttas denne ett steg uppåt eller neråt. Var och en får då i större utsträckning den undervisning, det stöd och den stimulans som vederbörande behöver.
För att skapa en skola för kunskaper krävs en arbetsmiljö som präglas av ordning och reda.
Tydliga regler för tiden som tillbringas i skolan måste också följas av skolans ansvar för efterlevnad.
Befogenheter och verktyg för åtgärder gentemot dem som inte klarar kraven på uppträdande och hänsyn till kamrater utvidgas att motsvara ansvaret. Skolplikten är tvingande alla elever har skyldighet att närvara och de som uppträder störande skall därför beredas utbildning i skoldaghem med anpassad pedagogik och specialutbildad personal. Skoldaghemmens uppgift skall vara att återanpassa elever under skyddade former för deras bästa och skolans möjlighet till bästa resultat för även de duktigaste eleverna. Resurserna för socialtjänst
och skola skall samordnas så att nödvändigt antal socialsekreterare underställs rektor för mesta möjliga insatser till barn i behov av hjälp under skolplikten. Kraven på ordning och reda i skolan bör enligt SPI: s mening ta sig uttryck i att betygen i såväl ordning som i uppförande återinförs i form av ett nytt samlande betyg i beteende.
Den betygsinflation som vi nu har måste stävjas och betygen bli jämförbara över hela landet.
Betygen som skall ges efter varje år måste bygga på nationella prov. Betygen kompletteras med angivna jämförelser av genomsnittliga resultat i den egna kommunen och i riket. Skolans ämnen skall vara obligatoriska för alla och skall formuleras utifrån svensk kultur och traditioner.
Skyldigheten för kommunerna att anordna hemspråksundervisning skall upphöra. Hemspråkundervisning i den form och omfattning som hittills skett försvårar integration och tar resurser i anspråk vilka kan användas bättre för skolans andra behov.

Elever som av olika anledningar inte trivs i skolan måste ges en möjlighet till nystart så att de kan börja tro på sin egen förmåga. Ett sätt att skapa sådana möjligheter är att kraftigt bygga ut lärlingssystemet. I många länder, t ex Tyskland tillämpas detta med stor framgång. Skoltrötta elever får ofta mycket goda resultat som lärlingar. De skaffar sig yrkeskunskaper och kan många gånger gå direkt ut i förvärvslivet efter avslutade gymnasiestudier.
Elever som ska följa de teoretiska utbildningsvägarna på gymnasiet måste ha godkända betyg i fler ämnen än bara svenska, engelska och matematik. Att få tillträde till det naturvetenskapliga programmet utan godkända betyg i fysik, kemi och biologi är en orimlig ordning och kan bara leda till att eleverna går ut gymnasiet utan fullständiga betyg.
Daglig fysisk aktivitet har visat sig förbättra inlärningen av såväl engelska som matematik.
Det är rimligt att förmoda att detta även gäller andra ämnen. Fysisk träning motverkar dessutom på kort sikt övervikt, på lång sikt benskörhet. SPI kräver regelbunden fysisk aktivitet dagligen under hela skoltiden från förskola till gymnasium.
SPI hävdar nolltolerans gentemot mobbing och annat våld i skolan. Elever som systematiskt trakasserar kamrater och uppträder störande i klassrummet ska bli föremål för omedelbara åtgärder. Deras målsmän ska informeras och de som stör ska skiljas från den klass där de saboterar undervisningen. Idag är det tyvärr ofta den som blir mobbad som tvingas lämna skolan medan mobbarna kan stanna kvar.
Grundskolan är obligatorisk och då måste samhället kunna garantera att barnen mår fysiskt och psykiskt väl under sin vistelse där. För att säkerställa att alla barn i alla svenska skolor får likvärdiga förutsättningar oavsett hemkommun skall en mininivå på ekonomiska resurser fastställas.
Detta uppnås genom att varje års budgetanslag i kommunerna skall uppgå till minst ett av riksdagen fastställt belopp per skolbarn.

SPI kräver

VÅRD OCH OMSORG

Grunden för det svenska välfärdssamhället är att skapa tillräckliga resurser för att bistå utsatta grupper som sjuka, gamla och andra vårdbehövande så att de kan leva ett bra liv. De senaste årens många vårdskandaler är ett bevis för att det fortfarande finns helt oacceptabla brister som måste rättas till.
SPI som tar sig an och företräder äldre och handikappade i samhället har långtgående krav på förändringar inom detta område. En utgångspunkt utgör sjukvårdslagens krav att alla människor ska ha rätt till vård på lika villkor. Privata alternativ bör tillåtas konkurrera med den offentliga vården på lika villkor Detta innebär full insyn i verksamheterna och kvalitetskontroller.
Ökad konkurrens har i många stycken visat sig öka effektiviteten i sjukvården.
Fortfarande ser vi verkningarna av 90-talets stora nedskärningar i välfärdssystemen. Även om nya mediciner och behandlingsmetoder har gjort det möjligt att förkorta vistelsen på sjukhus väsentligt, är ändå de genomförda nedskärningarna alltför drastiska. Bristen på vårdplatser leder ofta till att patienter skickas hem innan de är färdigbehandlade och utan att de har några anhöriga som kan ta hand om dem. Många saknar också ett socialt nätverk som kan ge stöd under konvalescensperioden. Krisen inom psykiatrin är ett annat exempel. SPI anser att det är nödvändigt att generellt öka antalet vårdplatser, inte minst inom psykiatrin och den medicinska
vården och vill sätta målet till 50 000.
Det krävs bättre samordning av vårdinsatserna mellan landsting och kommun. Sjukvård och äldreomsorg måste ses som en helhet som kommuner och landsting gemensamt har ansvaret för. De flesta av dessa problem får sin lösning i SPI: s sjukvårdsplan.
Frågan om vårdgaranti är en hjärtefråga för SPI. Det kan ske genom utbyggnad av närsjukvården och genom att koppla specialister direkt till vårdcentralerna. Då slipper patienterna att skickas från instans till instans. SPI anser det självklart att vården i största möjliga utsträckning ska ges på den vårdbehövandes villkor och att var och en själv ska ha rätt att välja vårdgivare.
Ett boende som är anpassat till den enskildes behov är en grundförutsättning för en god äldreomsorg.
Kommunernas servicehus och särskilda boenden erbjuder många äldre en god boendestandard men bristen på personal skapar också förhållanden som är helt oacceptabla. Det borde till exempel vara självklart att människor ska ha rätt att vistas utomhus på sommaren.
För att klara de äldres behov av sjukvård, omvårdnad och omsorg har på några håll i landet inrättats särskilda vårdcentraler för äldre. På dessa ska specialister med kunskap om de komplexa sjukdomsbilder som ofta drabbar äldre kunna ge öppenvård utifrån ett helhetsperspektiv och samtidigt avlasta de vanliga vårdcentralerna. SPI kräver att minst en vårdcentral i varje kommun ska ha utbyggd specialistkompetens för åldersrelaterade sjukdomar.
Sjukhem och ålderdomshem med inbyggda läkarresurser bör återinföras, samtidigt som möjligheter
skapas för dem som så önskar att kunna bo kvar i hemmet. Detta kommer att ställa stora krav på hemtjänsten, som måste byggas ut i takt med det ökande antalet äldre. Hemtjänsten bedrivs idag utifrån vilka behov kommunerna bedömer att vårdtagarna har. Vad de äldre själva tycker bryr man sig mindre om. SPI anser att hemtjänsten ska utformas som en tidsbestämd service utan krav på biståndsbeslut, och inom den ramen ska vårdtagarna själva i största möjliga omfattning få bestämma vilken typ av tjänster som de har behov av.

Behovet av hembesök av läkare är stort, speciellt för svårt sjuka, svaga äldre personer och barnfamiljer med ensamstående föräldrar. Därför bör möjligheten att få hembesök av läkare finnas i alla sjukvårdsdistrikt.
Idag svarar anhöriga för 70 – 80 % av äldrevården. Oftast är det kvinnor som vårdar sina män och därigenom förlorar inkomst och pensionsrättigheter. Anhörigvårdare bör genom lagstiftning tillförsäkras en rimlig ersättning för sina insatser, t ex ett minimum på ett basbelopp per år skattefritt. Det bör givetvis även gälla pensionärer som vårdar maka eller make. Rätten till viss gratis avlösning bör också lagfästas liksom att vård kan ges på deltid av flera anhöriga.
Samtliga sjukhus bör administreras av ett enda sjukvårdsverk, medan Socialstyrelsen blir kvar som tillsynsmyndighet. Kommunerna blir då ansvariga för primärvård, barnavård, psykiatri och äldrevård och får äska pengar från statskassan i förhållande till invånarantal, åldersfördelning och andra faktorer som spelar roll för kostnaderna. Den kommunala självstyrelsen förstärks och behovet av kommunal utjämning minskar. Behovet av skatteutjämning landstingen emellan försvinner helt, då landstingen själva försvinner.
Tandvård måste likställas med annan sjukvård och samma högkostnadsskydd måste gälla. Det är orimligt att sjukdomar i munhålan behandlas annorlunda ur försäkringssynpunkt än andra åkommor.

SPI kräver

FLYKTINGAR, INVANDRARE OCH INTEGRATION

Sverige har länge haft den mest liberala invandringspolitiken i Europa och tar i förhållande till
sin folkmängd emot största antalet flyktingar.
Medan det ena europeiska landet efter det andra skärper sin invandringspolitik, berömmer sig Sverige ensamt för att ha en generös inställning till att ta emot nya invandrare. Det betyder att strömmen av asylsökande till vårt land ökar med våldsam kraft. Enligt Migrationsverket kommer 70 – 80 % av flyktingarna till Sverige med hjälp av människosmugglare och människosmuggling har nu blivit väl så lönsamt som knarksmuggling. Straffet för människosmuggling är också betydligt mildare än för knarksmuggling.
Det bör noteras att Sverige är det land i Europa som avsätter minst resurser för att förhindra människo-smuggling.
Vi bör ställa krav på en skärpning när det gäller såväl granskningen av anförda asylskäl som rätten till uppehållstillstånd och medborgarskap. För personer utan uppenbara skyddsskäl bör deras s.k. ”asylskäl” snabbgranskas, asylbehandlingen kortas ned och få omfatta maximalt 3 månader. Varken asylskäl eller humanitära skäl ska kunna missbrukas av personer med kriminellt uppsåt.
För att erhålla permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap är kvalificeringstiden fem år
- utom för nordiska medborgare. Rätten att söka medborgarskap bör göras villkorad av att invandrare
som fått temporärt uppehållstillstånd inte begår brottsliga handlingar under femårsperioden.
För icke-svenska medborgare, som döms till utvisning i samband med straff, ska omedelbar utvisning till hemlandet gälla. Tillfälliga uppehållstillstånd - som vid behov kan förlängas, bör utnyttjas i långt större omfattning än i dag i stället för permanenta.
De senaste årens stor invandring har skapat problem som vi inte kunnat lösa. En majoritet av de invandrare som vi tagit emot har stannat i arbetslöshet och bidragsberoende. Anhöriginvandringen bör begränsas att omfatta endast make/maka och egna barn under 18 år.
Sverige är det land som lyckats sämst när det gäller att skapa arbete åt sina invandrare. Bara 50 % av de utlandsfödda männen har enligt OECD idag arbete. Orsaken är vår generösa invandringspolitik och vår oförmåga att styra bosättningsort. Andra länder anpassar sin invandring till läget på arbetsmarknaden. Så gör inte vi och resultatet har blivit att majoriteten av flyktingar och invandrare samlas i storstäder med trångboddhet, arbetslöshet och bidragsberoende som följd.
Integrationspolitiken har misslyckats. Runt om våra storstäder har det vuxit upp ghettoliknande enklaver, där 100 000-tals människor från mer än 100 olika länder och med ännu flera språk väntar på att integreras i vårt samhälls- och arbetsliv. Stora invandrartäta områden har blivit isolerade öar skilda från det övriga samhället och förutsättningarna för integration har blivit ytterst svaga.
Sverige tillhör de få länder som beviljar permanent uppehållstillstånd och också medborgarskap utan krav på kunskaper i invandringslandets språk. Här ställs heller inga krav på kunskaper om det svenska statsskicket eller hur vårt samhälle fungerar. Många invandrare lever följaktligen hela livet i Sverige utan att lära sig svenska. Samtidigt har det konstaterats att bristande kunskaper i svenska är ett av de största hindren från att komma in på arbetsmarknaden.

Det kan synas motsägelsefullt att i den situationen ålägga de svenska kommunerna att gratis tillhandahålla undervisning i respektive modersmål (s.k. hemspråksundervisning) till dessa invandrare.
Svenskt medborgarskap kan idag erhållas efter fem år – med eller utan kunskaper i svenska språket. Om den sökande under dessa fem år inte haft något arbete är det inte heller något
hinder för att bli svensk medborgare.
Kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället bör fortsättningsvis ställas som krav för medborgarskap i vårt land. Det är också rimligt att man lämnar sitt tidigare medborgarskap när man blir svensk medborgare.

SPI kräver

SVERIGE OCH OMVÄRLDEN

Sverige är sedan 1995 medlem i Europeiska Unionen (EU) och bidrar med drygt 20 miljarder kronor årligen till unionens gemensamma utgifter. Den gemensamma jordbrukspolitiken utgör nästan hälften av EU: s totala budget, vilket missgynnar Sverige. SPI anser att Sverige bör agera för en kraftig minskning av jordbrukspolitikens andel av EU: s budget.
Genom Schengen-avtalet säkras fri rörlighet för personer inom EU-området. Detta innebär också att en yttre gräns skapas, och de berörda länderna påtar sig därigenom ett ansvar för
kontroll av all utifrån kommande trafik. Som en naturlig följd av detta måste gemensamma regler skapas för asyl och invandring till alla EU-länder. Det bör vara en viktig uppgift för Sveriges representanter i kommission och parlament att påskynda arbetet i denna fråga.
En harmonisering av EU-ländernas straffrättslagstiftning pågår. Denna berör dock huvudsakligen gränsöverskridande brottslighet, terrorism och narkotikahandel. SPI anser att Sverige bör agera i syfte att påskynda arbetet inom detta viktiga område samt att strafflagstiftningen även för ”inhemsk” brottslighet inrymmes.

SPI kräver

BISTÅND UTAN BYRÅKRATI

Som medlem i FN har Sverige förbundit sig att avstå 0,7 % av BNI som bistånd till fattiga länder. Detta ska vi hålla.
I många sammanhang har biståndspolitiken satts under debatt. Röda Korset har t ex hävdat att biståndsflödet i alltför stor utsträckning styrts av politiska och ekonomiska intressen – i stället för av humanitära skäl. Många framstående ekonomer har ifrågasatt värdet av den förda biståndspolitiken.
Den har av den brittiske forskaren Peter Bauer definierats som ”en utmärkt metod att överföra pengar från fattiga människor i rika länder till rika människor i fattiga länder”.
Han menar att fattiga länder inte borde göras beroende av bistånd utan att de i stället ska få hjälp att utveckla ”egenmakt i form av institutioner som näringsfrihet, äganderätt, lagstyre och privat sparande”.
Det svenska biståndet har under åren gått till en rad diktaturstater, vars ledare tack vare våra pengar kunnat satsa mångmiljardbelopp på vapeninköp och på att kämpa ner befrielserörelser.
Man kan fråga sig om dessa pengar i ett större sammanhang inte gjort större skada än nytta.
Flera av de länder som fått långvarigt svenskt bistånd har blivit biståndsberoende och inte förmått skapa en egen livskraftig produktionsapparat.
I stället för att som nu skicka pengar direkt till ländernas departement och institutioner bör biståndet kanaliseras direkt till specificerade ändamål, t ex miljöprojekt och satsningar på utbildning och sjukvård. Satsningarna måste också tidsbegränsas men framför allt bli föremål för utvärdering. Genom att skärpa kontrollen och specialdestinera pengarna kan det till och med vara möjligt att hjälpa människor också i diktaturländer. Svenska hjälporganisationer bör få leda insatser vad gäller bistånd.
Biståndsorganet SIDA har byggt upp en dyrbar administration i bortåt hundratalet länder. Löner, rese- och traktamentskostnader till denna överorganiserade byråkrati slukar en orimligt stor andel av de ca 30 miljarder kr per år som vi nu anslår i statsbudgeten som biståndspengar.
Generellt sett behövs det långt färre biståndstjänstemän på plats i de olika länder som tar emot bistånd än vad som nu är fallet. Det kan också vara ett slags praktiskt bistånd att utnyttja ländernas egna innevånare på gräsrotsnivå för dessa uppgifter. Svenska Afghanistankommittén är ett exempel på att detta går bra och FN har uttalat sig positivt till detta sätt att arbeta.
SPI anser att den svenska biståndspolitiken ska omprövas och utvärderas. Vid detta bör man beakta möjligheterna att samverka med svenskt näringsliv. Garantier måste skapas för att pengarna kommer de behövande till del och inte går till administration och korrumperade statsledningar. Hjälpen ska också - vid sidan av ren katastrofhjälp, utformas som hjälp till självhjälp.
SIDA: s fältverksamhet måste skäras ner kraftigt eller helt upphöra. I stället ska biståndet förmedlas och anförtros åt ideella organisationer som exempelvis Röda Korset, Rädda Barnen, Läkare utan gränser, Lutherhjälpen och Hoppets Stjärna.
Till vi skapat en ny strategi för vår biståndsverksamhet bör vi inte - enligt SPI: s mening, öka bidraget över de 0,7 % som EU rekommenderar. Det är också rimligt att ligga kvar vid denna nivå i ett läge där vi inte klarar kostnaderna för vård och omsorg utan nedskärningar.

SPI kräver

SÄKERHET OCH TRYGGHET

Rättstryggheten i vårt samhälle har försämrats på ett oroväckande sätt. Vi får ständigt uppleva hur polisen saknar resurser att bekämpa och utreda brott. Bara 5 av 100 inbrott och stölder blir idag uppklarade. Förtroendet för polisens förmåga att skapa ett tryggt och säkert samhälle sviktar. I många fall känner sig de drabbade utlämnade och söker andra former för trygghet – t ex genom väktare, grannsamverkan och inhägnader. Vi får ofta vittnesbörd om hur speciellt äldre personer inte vågar gå ut av rädsla för att bli rånade och nedslagna.
I de fall förövare ställs inför rätta och döms, blir påföljderna ofta milda och för rättskänslan stötande är att brottsoffren ofta får ett sämre stöd från samhällets sida än de som begår brotten.
Allt färre vågar också ställa upp som vittnen i domstolarna, då samhället saknar resurser att skydda dem från dem de vittnar emot. För att skapa ett rättssamhälle i ordets egentliga mening
krävs att såväl poliskåren som åklagarmyndigheten och domstolsväsendet får en kraftig upprustning. Nedläggningen av polisstationerna måste stoppas och närpolisen måste byggas ut för att åstadkomma bättre övervakning och ökad säkerhet på gator och torg. Polisstationerna måste också få resurser så att de kan hålla öppet dygnet runt. Den administrativa personal som avskedats på polisstationerna måste återanställas så att poliserna kan ägna sig åt de arbetsuppgifter de är utbildade för.
Vi bör också kräva effektiv kontroll på anstalterna så att de intagna inte kan fortsätta sitt missbruk eller därifrån organisera brottslig verksamhet. Större uppmärksamhet bör riktas mot att uppdelning vid intagning sker så att yngre resp. förstagångsbrottslingar avskiljs från de äldre och de mer förhärdade intagna, därmed förhindras att skolas upp. En olycklig utveckling är redan att brott begås av allt yngre. Straffbarhetsåldern bör därför sänkas på samma sätt som skett i många andra länder.

SPI kräver

KULTUR I HELA LANDET

Kultur i olika former är en förutsättning för ett rikt och innehållsrikt liv. Äldre människor – och människor i alla åldrar, har rätt till kunskap om sin egen hembygd. Alla ska ges möjlighet att utöva kulturaktiviteter och ta del av andras skapande.
När kommunerna ska spara brukar det först gå ut över kulturen. Musikskolor läggs ner och kulturbidrag dras in osv. Biblioteken har under lång tid varit en ryggrad i svenskt kulturliv. Det är därför angeläget att även vid lågkonjunktur öka biblioteksverksamheterna och vidmakthålla en god tillgänglighet. Det är också viktigt att lokala kulturaktiviteter av olika slag får stöd och uppmuntran till sin fortsatta verksamhet. Särskilt intresse skall riktas mot ett brett utbud av kulturaktiviteter inom den kommunala åldringsvården.
SPI vill också värna om den fria svenska folkbildningen och studiecirkeln, unik i världen som det första fungerande systemet för livslångt lärande. Den är grunden för att stora delar av den svenska folkliga kulturen har getts möjlighet att överleva. Men den ger också nya kulturyttringar en möjlighet att bli livskraftiga. Det fria folkbildningsarbetet är en av grundstenarna för vår svenska demokrati.
Ett flertal kulturinstitutioner tillämpar pensionärsrabatter. Enligt SPI: s mening bör det vara självklart att detta tillämpas av alla kulturinstitutioner i landet.
Det lokala kulturarbetet ska prioriteras vid fördelningen av de statliga kulturmiljonerna. Riksteatern som kommer till hela Sverige och direktsända operaföreställningar som visas på lokala biografer är exempel på verksamheter som bör få ökad del av kulturanslaget.
TV licensen bör enligt SPI: s mening slopas för att i stället debiteras via skattsedeln. På det sättet sparas många hundra miljoner i onödiga administrationskostnader för indrivning av avgifter och den ineffektiva jakten på licensskolkare kan slopas.

SPI kräver

BOSTADSPOLITIK - BYGGA OCH BO

Behovet av mark till bostäder – offentlig service och näringsliv skall vara långsiktigt. Den skall säkras genom framsynta och strategiska förvärv i hela kommunen. SPI strävar efter att få ett väl fungerande samhälle som skall vara estetiskt tilltalande, ekologiskt uthålligt, ha god ekonomisk inriktning och goda servicefunktioner. Utbudet av bostäder skall vara attraktivt, omfatta alla upplåtelseformer, vara anpassat till olika åldrar och familjebildningar, ge förutsättningar för ett livslångt boende. Boendemiljöerna skall skapa trivsel och en god miljö.
Målsättningen i SPI: s politik är att kommunerna alltid ska se till att markområden finns som kan exploateras för bostäder och övrig verksamhet. Alternativt boende måste finnas även utanför själva tätorten. Det måste ingå i planeringen att både kommunal och privat service ges goda förutsättningar.
Kommunerna måste ha resurser att planera och ge service vad gäller markanpassning och bygglov. Att skapa förutsättningar till skäliga hyreskostnader är ett viktigt arbete, dessutom bör kommunerna genom god planering se till att det finns boende till ungdomar och äldre. Båda kategorierna önskar mindre lägenheter.
Staten dvs. riksdag och regering måste fastställa ekonomiska förutsättningar så att boendebyggnation kan ske till lägre kostnader vilket innebär att materielkostnaderna måste bli lägre, en lägre mervärdesskatt måste genomföras samt stimulering till en hårdare konkurrens. Lägre ränta på det kapital som behövs har tidigare gjort stor nytta. Uppräknade åtgärder skall kunna införas i kommande riksdag.
Kunnig arbetskraft behövs snabbt. Det finns arbetslösa ungdomar som omgående kan sättas i utbildning inom de olika yrkeskategorier som behövs. Detta måste därmed prioriteras i den nya gymnasieinriktning som skall beslutas under 2010.
Miljö och energi använd på rätt sätt är ett måste om vi skall nedbringa miljöutsläpp till fastställda mål. Energianvändningen bör kunna nedbringas till 1/3 av dagens värden.

SPI kräver

NÄRINGSLIV

Ett företagsvänligt samhälle är grunden för ekonomisk tillväxt och ökad välfärd. Vi måste därför verka för att skapa ett bättre företagsklimat och på alla sätt underlätta villkoren för de som vill starta och driva egna företag dels genom att ställa riskvilligt kapital till förfogande för nystartande företagare, dels genom att skapa enklare administration.

SPI kräver

ÅLDERSDISKRIMINERING

Under de drygt 20 år som gått sedan SPI bildades har synen på de äldre blivit alltmer negativ.
De som inträtt i pensionsåldern anses ha gjort sitt och förväntas acceptera rollen som passiv samhälls-medborgare. Det har vuxit fram ett förakt för äldre som i många stycken är jämförbar med annan diskriminering. I dagens ungdomsfixerade samhälle finns ingen plats för äldre.
Genom olika former av avtalspensioner har äldre motats bort från arbetsmarknaden till förmån för yngre. Redan i 50-årsåldern har arbetssökande svårt att hävda sig i konkurrensen med yngre. Kommersiella organisationer inklusive massmedia hävdar att de vänder sig till ungdomen eftersom ungdomarna representerar köpkraft. När 40-talisterna blir pensionärer kommer de att ha en väsentligt större köpkraft än dagens pensionärskollektiv. De måste därför engageras och rekryteras.
Åldersdiskrimineringen medför att pensionärer exkluderas från de beslutande församlingarna trots att historien är full av exempel på personer över 65 som spelat en avgörande roll.
Winston Churchill var 66 då han fick ansvaret att leda Europa mot den nazistiska stormvågen. Vid 77 års ålder blev han på nytt Premiärminister.
EU skapades av Konrad Adenauer, 77, och Robert Schuman, 74.
Jerzy Einhorn har formulerat det så här: ”Det är lika angeläget med en rimlig representation av äldre i riksdag, landsting och kommuner som en rimlig representation av kvinnor och unga.”
Göran Persson sade ”De äldres kunskaper och erfarenheter måste i ökad omfattning tas till vara” och Lars Engqvist att ”Äldre människor ska finnas med i de politiska församlingarna, såväl i kommunerna som i landstingen och riksdagen”.
Trots detta nominerar partierna sällan personer över 65 till riksdagen. Detta resulterar i att mindre än 1 % av riksdagsledamöterna skall representera mer än 20 % av befolkningen. En av hörnpelarna i SPI: s arbete är att bekämpa diskrimineringen av äldre. För att komma tillrätta med det problemet räcker det inte med opinions-bildning. Diskriminering av äldre måste förbjudas i lag. Sådan lagstiftning finns exempelvis i Finland och på Irland och diskuteras i flera ytterligare länder liksom inom EU.
Det är rimligt att det också inrättas ombudsmän till vilka våra drygt två miljoner äldre kan vända sig. Många saknar idag möjlighet att själva föra sin talan mot exempelvis myndigheter.
Sverige är ett föregångsland när det gäller att inrätta ombudsmän för olika intressegrupper, Likställighets-principen kräver därför att det inrättas en särskild ombudsman för riket och att kommunerna har skyldighet att inrätta befattningar som Äldreombudsmän.
Sverige har inte råd att göra sig av med produktiv och arbetsvillig arbetskraft. SPI anser att äldre som vill och kan fortsätta arbeta ska få göra det. Det finns ingen biologisk, medicinsk eller annan saklig grund för att sätta en fast åldersgräns för när vi ska anses oförmögna att delta i arbetslivet.
Pensionsåldern ska därför vara flexibel och inte bestämmas av individens personnummer.
Skattelättnader för äldre arbetskraft innebär ett incitament för såväl arbetsgivare som pensionärer.
Sverige är en rättsstat där medborgarna i grundlagen tillförsäkras demokratiska rättigheter och rätt till rättslig prövning enligt gällande lagar och förordningar. Sverige är dock ett av de få länder som inte har en författnings-domstol med uppgift att mot grundlagen pröva sådana beslut som fattas av politiska organ och myndigheter. Exempel på beslut som borde ha prövats i en författningsdomstol är införandet av det särskilda basbeloppet för pensionärer. Där åsidosattes det ursprungliga ATP-beslutet, resultatet av folkomröstningen, man ändrade till nackdel för pensionärerna.

SPI kräver